Anitha Flinks blogg

Hur kunde de ta bort Lisbeths förvandling ur Millenium. Snacka om att bli blåst på konfekten.

Jag är så svag för makever scener, till och med den i Päron till Farsa i Europa, när de provar kläder i Italien innan allt går duktigt åt helvete, gör mig nostalgisk. Jag tror makeovers och åttiotalet hänger ihop, får alltid gåshud efter förvandlingen.

Jag kan rekommendera alla som är hemma och sjuka idag att se om den fantastiska Tillbaka till Eden.Herregud en riktig Harlekin dramatiserad, men så bra det är. Man sitter och myser ihjäl sig. Dessutom är de sjukt coolt klädda. Framför allt den onda tennisspelaren.

Kolla 3:30 in på det här klippet och njut.

http://www.privesthlm.com/GMC/Vattensex-95.html#comments

På Privés meny:
Hallonsoda och knull i pool för 30 000 kr

Och jag som trodde det var förbjudet att sälja och köpa sex i Sverige. Men jag hade väl onekligen fel...

Varannan månad får jag en liten present av Calle i form av en pormask.
Till och börja med så måste jag ställa frågan om det är någon av er 
som inte gillar att klämma finnar och pormaskar på er själv och 
andra? Då kan sluta läsa här.
Nu kommer Calle tjuta högt och protestera mot att jag skriver det 
här. Men jag kan inte hålla mig. Det är för äckelhärligt för att 
vara tyst om.

Jag och mina tjejkompisar är schimpanser. Får vi en ledig stund så 
synar vi varandra och klämmer ut det som behöver klämmas ut.

Jag är övertygad om att det är ett rent genetiskt drag som kanske 
härstammar från våra gamla flockdjursbeteenden eller något. Det är 
därför det är tjejer som till större delen driver skönhetssalonger, det finns alltså en personlig perversion bakom ansiktsmasken. Man gillar att  klämma och pilla och miniplåga.

Drömmen är i alla fall en pormask av detta mått. Jag kan gå och  fråga veckorna innan det är dags om den är mogen än.
Första gången i början av vår relation trodde jag på fullaste allvar att det var en liten tumör tills den öppnade sig. Jag chockades och hänfördes, det var så äckelljuvt på något sätt.
Det var så många dimensioner, hårt, krämigt, blod, smetigt, hårda bollar. Jag tror jag klämde i en halvtimme, jag har aldrig bevittnat något liknande i verkliga livet. Det var en enorm tillfredsställelse.
Som ett brev på posten kommer den dessutom tillbaka varannan månad och då är det ungefär som på bilden. Jag vågar påstå att den är 5 cm lång den där strängen och då är den fortfarande lite krullig.
Den är liksom elastisk i sin konsistens den går inte av helt lätt.  Men det kommer aldrig bli som första gången om jag inte håller ut ett helt år och det kommer jag aldrig klara.
Dessutom måste man hindra sig själv från att klämma ut allt, för då har den svårare att etablera sig igen. Som en liten surdeg skulle man kunna påstå.
Jag står för att jag är ett litet äckelpäckel, men gud, jag tackar dig för Calle och hans pormask, vi ska leva många år tillsammans vi tre.

Just det vill ni se hur han ser ut, alltså värddjuret till pormasken så kan ni läsa hans lilla microblogg här: http://nojesguiden.se/blogs/calle-schulman

Det är verkligen helt värdelöst. Sen november har jag nog aldrig varit riktigt frisk, eller jo men friskveckorna får ändå ett crescendo i en ny miniförskyldning. Rinnsnuva av växlande varm/kalla miljöer som man går och torkar bort diskret med handen. Sen tar man i handtag där annan rinnsnuva finns och bakterier byter värddjur och chipchop är du sjuk. Inte ens Alcogelmissbruk funkar längre.

Blir män sjukare än kvinnor men inte sjuka lika ofta?

När Calle är sjuk så är han"nära döden sjuk" varje gång. Men han är inte ens i närheten sjuk så ofta som jag är. När jag är sjuk är jag bara minisjuk.

Har jag vinterkräksjuka så kanske jag kräks 3 gånger men gör det under tre dagar och mår halvrisigt däremellan. Han kräks 30 gånger under en dag och är utslagen.

Jag kan inte avgöra vad som är värst, bara att "sjuk" inte är kul någonstans.

Vad tycker ni?

Hej igen!

Ska försöka besvara några av era frågor och påståenden så gott jag kan.

Snark. Nåt nytt vore kul. Hela texten är skriven som om att du står över alla dessa människor. Tycker du på riktigt att du gör det?

Om du läser texten ordentligt så är kontentan att mode är en för dyr hobby för någon som är i sina tidiga 20-år och prioriterar Chanel framför mat. Då är det inte glamouröst bara sorgligt.

Man talar om mode som en högre vetenskap, man sörjer McQueen som en förlorad bror, man svänger sig med hopsnickrade termer likt riche-nouveau-möter-global-travelling-möter-Ford-för-Gucci-96. Man nickar sofistikerat och medhållande när man ser något man gillar på modeveckans catwalks och viskar diskret bakom handen om det är något eller någon i salongen man inte gillar, eller hånar modellen för att hon inte kan "gå".

Nej jag talar inte om de självutnämnda proffsen som efter många års professionellt "tyckande" har skapat sig en titel och börjat tjäna pengar på sin kunskapsbank. Good on you!
Nej jag pratar om alla hang-aroundsen. Alla assar, alla bloggerskor alla som sitter i repan på något större förlag/modebolag och lyckats sno åt sig en inbjudan och sitter på second row. Snark, GET-A-GRIP! Jaja, ni bidrar till flärden och mystiken av upplevelsen. Men det må vara det enda.

Snälla, hitta andra hobbies och förebilder. Det är som när man gick i lågstadiet och var ihop, för det gjorde dom i sjuan. Man lekte äldre än vad man var, man hade skapat sig en egen bild av "hur det var". Men man hade ingen aning.
Mode är en alldeles för dyr hobbie för någon som är tjugenånting och precis tjänat sin första riktiga årsinkomst.

Om du prioriterar en Acnekavaj och en Balenciagaväska framför mat-hyra-räkningar. Då har du ett problem.
Du har inte råd att handla till fullpris men står och sliter i reakorgarna på outletsen med mössan nerdragen så ingen ska känna igen dig, då är det ett missbruk.
Du använder argument som "att du tjänar" när du egentligen konsumerar. Då är du alla bortom hjälp.

Mode är den enklaste gren att bli kunnig i. Informationen finns att tillgå överallt och att göra sig ett namn som modekännare är ungefär lika svårt som skruva ihop en byggsats från IKEA.

Det mest underhållande jag vet är modebloggererskornas TO-DO listor. För det verkar finnas en stor skam i det där att inte riktigt jobba, så då är det viktigt att claima att man jobbar som sjutton. Man bloggar, man stylar, man assar, man skriver, man minglar, man networkar....
Man läser allt för ofta,
– Ojoj, stressig dag idag ska till banken, fixa håret, jobba från Anglais, blogga, ha möte med XXXX om ett spännande projekt, byta min Whyredkavaj, hämta ut Carin Wester klänningen från kemtvätten, möta XXXX gå på visning på Berns.
Det är fan inget jobb, det är en fritid som man täpper igen de allt för långa luckorna!

Det må låta aningen elitistiskt men jag kan skratta åt det idag för jag har själv varit där, mellan 20 och 22 år var jag förslavad under varumärken.
Flyttade till Paris och gick bananas. Jobbade natt på restaurang för att ha råd med ett par Miu Miu skor pluggande på dagarna, osv. ni hajar. Men jag blev botad, okej jag hade några återfall längs vägen. Men nu är jag hel.

Idag kan jag unna mig en dyr jävla väska EN GÅNG PER ÅR, för jag att har faktiskt råd, inte låtsasråd.
Jag handlar inte med ångestknuten i magen och dessutom kan jag skämma bort mig själv mig att gå ut och visa upp min fina väska.
Inte sitta hemma i ett showroom av dyra prylar utan kan flasha dem för andra tjejer.
För det är ju knappast för männen vi shoppar. De har ju ingen aning om en väska kostar 3000 eller 30 000 kronor. Allt över tvåtusenkronor är mycket pengar för dem när det kommer till textilkonsumtion och det är ju inte för prislapparna de älskar oss, det gör bara vi själva.

Marco Polo må ha funnit Sidenvägen till Kina men det vi brudar grävde dikena.

All heder åt kreatörerna som lyckats som står utanför showen men är de egentliga showrunners. De är de sanna proffsen, fåfängans fyrverkerimästare allihopa.

Men alla söta fröknar, tro mig när jag säger att Kejsaren har aldrig varit mera naken....

TACK FÖR IDAG! 

JAG TESTAR BARA OM DET FUNKAR, DET VORE JU VERKLIGEN TOPPEN.